Caffenol

Jag fick en gammal kamera av Viktor. Det var hans första kamera från slutet av 70-talet. Den är rysktillverkad och heter Smena Symbol. Och på objektivet står det ЛОМО. Det är alltså en äkta LOMO-kamera. Lomografi är en stor rörelse där fotografer använder enkla kameror med ofta flera olika defekter för att skapa en viss stil på bilderna. Så jag satte  in  en gammal svart-vit film i kameran och testade. Framkallade givetvis i Caffenol. Resultatet blev inte som förväntat. Endast första tredjedelen av rullen var exponerad, med 36 exponeringar. En enda jättestor dubbelexponering alltså. Det  var något som inte funkade med filmframmatningen. Knappen på undersidan som frikopplar filmspolen saknade något. I sommras slog vi, (Viktor och jag), ihop våra ingenjörshjärnor. En M4-mutter och en del av fjädern från en slaktad kulspetspenna visade sig vara lösningen. Nu fungerar filmframmatningen perfekt. Och blidresultatet blir över förväntan. Inget läckande ljus som skadar filmen, ingen vinjettering i hörnen, bra kontrast och skärpa. Nu har jag inte testa att fota på största bländaröppning. Det är nog då ”Lomo-tuchen” kommer fram. Sedan kan man ju ratta lite i Lightroom för att förstärka det hela. Här kommer några bildexempel, normalt ”kopierade” i Lightroom.

Fomapan 200, Caffenol C-M-RS

 

 

Tri-X (400TX), Caffenol C-M-RS

 

Tri-X (400TX), Caffenol C-M-RS

 

Tri-X (400TX), Caffenol C-M-RS

 

Tri-X (400TX), Caffenol C-M-RS

 

Söndagsmorgon och gråväder, perfekt fotoväder alltså. Men kamerorna är ju i Torpet. Då hittar jag Solstickan. Det är en hålkamera som jag tillverkat av en tändsticksask. En rulle Tri-X från kylskåpet och ny tape, (svart gaffa), lite pillrande så är Solstickan klar för fotografering. Blev en tur runt i en i det närmaste tom stad. Rullen ska jag framkalla senare i eftermiddag i Caffenol. Så ev bilder från morgonens tur kommer i ett senare inlägg. Eftersom det nu handlar om hålkameran så lägger jag ut de tre bilder som jag kommer att ha med i fotoklubbens utställning på Jamtli på onsdag 6/6.

Så här ser Solstickan ut

 

Utsällningsbilderna

 

Filmen är givetvis framkallad i Caffenol och sedan har Lightroom gjort resten. En hålkamera med ett ”objektiv” som består av ett 0,2 mm litet hål i en Al-folie och exponeringstider på 1 till 5 sekunder ger inte samma skärpa som ett modernt digitalt monster. Men det är nåt visst med hålkamerabilder. Näst intill oändligt skärpedjup. På onsdag får jag höra vad östersundarna tycker.

 

Framkalla analogt med kaffe?
Sven Olof Färnström har försökt

 
Tidigare i vinter såg jag en artikel på nätet som handlade om att framkalla analog film i kaffe. Det lät som ett aprilskämt men jag läste vidare. Framkallaren skulle bestå av pulverkaffe, soda och askorbinsyra. Efter att läst vidare blev det klart att detta var inget aprilskämt, utan en fullt fungerande metod för att framkalla film.
Nyfiken som jag är på allt ”nytt” så letade jag fram min gamla OM2:a. Den var död. Till Clas Olsson för att köpa ett nytt batteri – och OM2:an fick liv igen. Nästa tur gick till Polyfoto för inköp av en rulle Tri-X. Så var man analog igen. Nu var det ju det där med framkallningsdosa. När jag flyttade upp till Östersund från Stockholm förra sommaren gjorde jag mig av med all gammal mörkrumsutrustning. Den hade jag ju ändå inte använt de senaste 20 åren. Så det blev en tur ut på nätet. Gamla hederliga Photax i Nybro, som man köpte ORWO kopieringspapper ifrån på 80-talet, finns fortfarande kvar, nu med en bra web-butik. Ny framkallningsdosa, fix och lite filmrullar beställdes och levererades snabbt. Nu var det bara det kemiska som saknades. Efter åtskilligt googlande på ”caffenol” var det uppenbart att ett besök på Lidl var nödvändigt.


Caffenol-framkallaren består av:

  •  pulverkaffe, där syran i kaffet är en del av den verksamma framkallaren
  •  målarsoda, vattenfri, för att framkallningsvätskan ska ha rätt pH-värde
  •  askorbinsyra, som också den är en del av den verksamma framkallaren
  •  samt jodberikat koksalt, där joden behövs för att det inte ska vara en grå slöja kvar efter framkallning av högkänslig film

Varför då ett besök på Lidl? Jo, enligt artiklarna på nätet så var det viktigt med saltet från Lidl i gul för-packning. Det innehåller 2 mg jod per 100 g salt. När jag ändå var där så köpte jag också det billigaste pulverkaffet jag kunde hitta. Nitor målarsoda inköptes hos Fresks och askorbinsyra på ICA. Vatten finns ju i kranen men jag använder det kondenserade vattnet som man får ur torktumlaren.
Men man behöver inte sticka iväg till Lidl, som ju ligger långtbortistan, för att köpa det speciella saltet. Det går lika bra med JOZO jodberikat salt – men då med halva mängden. JOZO har dubbelt så mycket jod i sitt salt. Alla recept som finns på nätet utgår från Lidl:s salt.
Det recept på framkallare som jag provat hittills är:
54 g soda
16 g askorbinsyra
40 g kaffepulver
10 g salt från Lidl, (jodberikat salt behövs bara för framkallning av högkänsliga filmer)
1 l vatten
En vanlig digital hushållsvåg duger bra för att mäta upp ingredienserna med. Man börjar med att lösa upp sodan i halva vattenmängden. Det tar en stund. Man får röra en hel del. Det är viktigt att man häller soda-pulvret i vattnet, inte tvärt om. Sedan löser man upp kaffepulvret i den andra halvan av vattnet. När sodan är helt löst häller man i askorbinsyran i sodalösningen och rör om så den också löser sig samt därefter saltet. När allt är löst häller man ihop lösningarna och rör om så de blandar sig ordentligt. Den färdiga framkallaren bör sedan stå och ”mogna” en stund. För mig blev ”en stund” ca 15 minuter. Framkallningstiden är 15 minuter vid 20°C. Agitering, fixering och sköljning som på den gamla goda tiden.
Hur gick det då? Blev det några användbara negativ? Bedöm själva. Här följer några exempel från de första försöken.

Fomapan 200, 200 ASA, en slovakisk film som jag köpte från Photax.

 

Tri-X, exponerad efter 320 ASA

 

Negativen har jag skannat med Canon CanoScan 9000F och skannerprogrammet SilverFast 8. Därefter är de ”kopierade och förstorade” i det digitala mörkrummet Lightroom.
Det här är verkligen roligt – att kombinera den gamla analoga tekniken med den nya digitala.